saknar

en person.  
jag får uppskatta det jag har istället. det är riktig lycka!
jag kan inte kontrollera att dom jag saknar inte saknar mig tillbaka, verkar så uppenbart när man inte hört av sig på ett år och inte svarar när man ringer. jag har iaf gjort det som är bra för min del.
mer en så ska och kan jag inte göra.

jag har tänkt på att folk hakar upp sig på händelser som varit. och som har bestämt sig för att vara på ett visst sätt, eller gör apå ett annat för att de få¨tt för sig att det ska vara så och de går aldrig att ändra på,
den där uppgivna känslan.

jag har träffat mig själv så många gånger när det gäller detta, men häromdan mötte jag konflikterna och hanterade situationen väldigt bra.

stolt.